i livet vi gingo
böjda mot jorden
i våra vanliga tankar
vi sågo ej solen
för de idel mörka levandehålen
vi levde ej livet rätt
på det sätt, vi så alltid oss tänkt
vi gräto, pinades samt suckade
lyfto så vi gjorde, på huvudena
knäppte händerna
vyade upp gentemot skyn
från den mörka dalens botten
började gingo i solens sken
själen tyngdes ack
av andra plågor än kroppens
stod på orätt plats i livet
stodo vi gjorde, vid våra redda gravar
kände förintelsens lag
fallen över oss, likt en skugga det var
bävade og ryste, gjorde vi,
fastän vi gingo i sola strålasken
vi kröpo intill varandra o grät
tårarna förblandades
i tårkyssen som där blivo
pärlor skapades
gnistrade av solens sken
samt själens mörka
deflourering
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar